friidet

Spenderar helgen i Knäredsskogarna. Jag är lite konfunderad eller bewildered som det heter på engelska språket över vad som försigår inom mig. Det senaste året har jag föredragit att sitta hemma och mysa med familjen med 38 ton snask framför en kvälls utgång. Inte mig emot, jag tycker det är skönt. Men tänk om jag kommer sakna att jag inte var ute i svängen mer om si sådär 10-15 år. Det tror jag ju inte eftersom jag aldrig har varit något partyfreak direkt, men man vet aldrig?
Från det ena till det andra, jag saknar mina vänner. Känns som jag inte har träffat någon utav dom på typ en siljon år.
From the second to the third, I am much delighted over my new hair. (av nån anledning såg jag framför mig att just denna mening skulle vara på engelska) Dvs mycket kortare och rejält mycket tunnare, jag diggar.
Imorron blir det nog Väla om jag får min vilja igenom och det vet vi ju alla att jag kommer få. Min man vet hur jag blir om jag inte får göra mig av med x antal hundralappar i månaden på ditt och datt så trust me, han kommer att gå med på detta med glädje. Eller glädje och glädje, han kommer försöka dölja sin ångest så gott han kan men det duger för mig jag får ju komma iväg och fylla på våra överfulla garderober (som till 88% består av mina plagg och accessoarer) ytterligare.




Märk väl kiddot som tar chansen för att få en snabbis i rampljuset. Hon blir nog aldrig fotad hemma så hon tänkte nog att detta var hennes chans att synas. Och ack så rätt hon hade, just denna bild hamnade på min blogg och därmed kommer hela 5 människor snart att känna igen henne på stan. Håll utkik efter den röda kebban på stan kära läsare. Clever kid!